Har varit på en ytterligare arbetsintervju. Fick svar ifrån en annan för några dagar sedan, okej mer än vecka sen, och där tyckte att jag hade varit duktig och allt det där, bla, bla, bla, men att det räckte inte hela vägen fram. Nåväl, förhoppningsvis ringer snart någon av de andra och ger mig ett jobb.
Jag har i alla fall fått chansen att träna mig på arbetsintervjuer, så numera är jag inte speciellt nervös innan eller under själva intervjuerna. Det är dessutom som de säger. Det är nästan alltid samma frågor som dyker upp. Är det möjligtvis så att alla som tar han om rekryteringar på skolor och företag får exakt samma utbildning?
Jag har även ställts in för olika tänkbara scenarion där den som intervjuat mig bett mig att berätta hur jag skulle agera i dessa scenarion. Jag försöker självfallet svara så gott jag kan, men jag börjar mer tro på att det egentligen ställer frågan för att själva få tips om hur de ska agera. Vissa scenarion känns dessutom helt osannolika, men uppstår tydligen. Visserligen är det väl mer troligt att de frågar för att de faktiskt vill veta om jag har några tankar eller erfarenhet av att agera utifrån hotfulla eller underliga situationer.
I dessa fall tycker jag ändå att jag har en hel del erfarenhet. Både från min praktik, men även i mina tidigare yrken inom servicebranchen, en branch jag verkligen hoppas slippa igen. Jag anser även att jag fått ett fantastiskt verktyg genom min utbildning som kallas för ”aktivt lyssnande”. Ni ska bara veta hur många ”diskussioner” jag lyckats ta mig igenom och som blivit väldigt positiva i slutänden tack vare en sådan enkel sak som att bara lyssna på vad personen ifråga har att säga eller spotta ur sig.
Testa någon gång själva. Tro mig, förutom att ni kommer uppfattas som väldigt sympatiska och empatiska så kommer ni inse hur människor älskar något offantligt att prata om sig själva.
Publicerat av Gwellmyn 
