Recension av Ghostbusters

Har nu spelat igenom Ghostbusters: The Video Game. En trevlig bekantskap må jag säga. Vill ni läsa min recension så finner ni den på Pricerunners Spelblogg.

Överlag är jag riktigt nöjd med spelet, trots vissa skavanker här och var.

Jag bloggar om framtiden

Som tidigare nämnt så får den här bloggen tyvärr stå lite tillbaka för Spelklassiker och Pricerunners Spelblogg och appropå den sistnämnda så har jag nu lagt upp en liten text där jag funderar lite över det här med episodindelade spel.

Även om jag gillar att kolla på film så föredrar jag nästan tv-serier. Både serier som är som en följetong, som Lost eller Heroes och serier där varje avsnitt har ett specifikt slut som C.S.I eller My name is Earl (förutom när de har dubbelavsnitt eller liknande). I serier hinner du dessutom lära känna karaktärerna bättre och få ett annat djup, än i filmer. Spel lider lite av samma problem. Visserligen hinner du få en ganska bra inblick i en karaktärs liv när det handlar om ett RPG med en speltid på 40 timmar, men du får sällan se dem brottas med sina vardagliga bestyr.

Det är även därför jag gillar det som dykt upp lite mer och mer den senaste tiden. Episodindelade spel. Som till exempel Sam & Max, Strong Bad, Siren: Blood Curse och kommande Dreamfall Chapters. För ibland har man helt enkelt inte tiden att spela ett långt spel.

Är du sugen på att läsa resten (det är klart du är, det är ju jag som skrivit det!), så kan du hitta det här.

Jag tror verkligen på konceptet och skulle jättegärna se att spelmakarna börjar exprimentera lite mer med det. Som jag skriver i texten så vore det inte fel med ett kriminalinspirerat spel uppdelat i olika delar. Blev jag nästan lite sugen på att kika på ett avsnitt av C.S.I: New York bara för det.