Det här blir nog den sista uppdateringen i Gwellmyn vs. Fabror Atlas kampen. Förhoppningsvis räcker det även med ett sista äventyr för att ta hem vinsten. Sista delen i första säsongen av Sam & Max. Även det kortaste, tog inte mer än två timmar att klara av, så nu har jag tid att göra mig i ordning för partajet ikväll.
Tycker att de knöt ihop alla historierna på ett mycket finurligt sätt i sista episoden. Det enda jag störde mig på var alla dessa turer fram och tillbaka mellan månen och jorden. Även om spelet inte tar så mycket kraft från ens dator så tuggar min stackars laptop lite extra när den måste byta mellan de olika platserna hela tiden. Dessutom tar det tid att söka upp bilen för att åka någonvart. Men i stort sett så är hela säsongen något som jag starkt rekommenderar. Andra säsongen hoppas jag också kommer ut på Wii, för nu kommer jag nog vänta på den versionen.
Ställningen Gwellmyn vs. Farbror Atlas: 30 – 28
(Det är lite tjusigt att avsluta året med 30 klarade spel dessutom.)
Jupp, det är lågt, men ska man vinna så ska man. Femte delen av första säsongen av Sam & Max läggs till högen med avklarade spel. Är helt klart en av de bättre episoderna, skrattade högt ett antal gånger, antagligen för att jag är en nörd som uppskattar när man gör narr av oss. Som vanligt blev jag tvungen att leta upp lite hjälp på nätet, jag är så kass! Nåväl, nu är jag i ledning i alla fall, frågan är om det kommer räcka eller om jag måste uttöka den för att vara på den säkra sidan.
Går in på slutspurten nu, endast två dagar kvar. Jag och Anna har kört Lego Indian Jones sedan i somras typ, men det är först nu som vi spelat klart det. Även om Lego figurerna är söta så når det inte riktigt upp till Star Wars versionen. Det var inte riktigt samma humor och ärligt talat så var uppdragen betydligt bättre i Stjärnornas Krig. Frågan är om det är värt att införskaffa Lego Batman, har hört att det ska vara lite mörkare och mer genomarbetat. Min PSP behöver ju faktiskt något skoj att lysa upp tillvaron med.
Peka-klicka-spelet med det löjligt långa namnet Strong Bad´s Cool Game For Attractive People: Strong Badia The Free är det andra spelet i serien. Det var ett bra tag sedan jag klarade första delen och det är först nu jag satt mig ner med nästa. Ett avsnitt som tar strax över tre timmar att klara. Jag ville visserligen spela igenom alla episoderna, men nu är det mest för att hinna ikapp Farbror Atlas som jag spelar dem. Jag vet, det är lågt.
Jag minns inte så mycket från den första episoden, men jag tror ärligt talat att jag skrattade mer den gången. Jag drog visserligen på smilbanden ett antal gånger, men jag hoppas verkligen att de andra episoderna är bättre. Det var dessutom löjligt enkelt, jag fastnade inte en enda gång under hela spelet. Men en sak har jag lärt mig, det är inte speciellt kul att vara kung.
Nyår närmar sig med stormsteg. Är lite osäker på hur Farbror Atlas egentligen ligger till med sina avklarade spel då han fortfarande inte har något internet. Sist jag pratade med honom så hade han klarat Professor Layton vet jag. Så ställningen nedan kan vara lite missvisande.
Hur som helst har jag själv klarat Fable 2. Ett lättsamt och riktigt roligt äventyr. Tyvärr kändes det som att jag hade lite bråttom genom spelet. Visst, jag kan fortfarande gå tillbaka och göra om mycket nu när spelet är avklarat, men det är inte riktigt samma sak. Det var dock sådär mysigt som jag hade hoppats på, med natursköna miljöer, sagolika städer och byar och massor av människor som kunde avguda mig. Ändå saknade jag något, typ ett djup eller liknande. Kanske även lite mer motstånd. För spelet är lätt, lite för lätt.
Det var även lite svårt att ta till sig huvudhistorien. Jag föll aldrig riktigt för karaktärerna och jag hade gärna sett lite mer huvudbry. Sen blev själva slutet ett stort antiklimax. Jag fattar verkligen inte! Det är så många spel det här året som har byggt upp en riktig bra story, för att sedan rasera allting med ett slut som bara får en att vilja dra en filt över huvudet och skämmas livet ur en. Nä, inför 2009 får spelskaparna allt ta och skärpa sig!
Om man nu kan kalla det avklarat. Spelet består av fyra ”kampanjer” och de är helt fristående från varandra. Så det känns inte helt rätt, men Farbror Atlas sa att det var okej, så då måste det ju vara det. Personligen tycker jag att spelet är förbaskat tråkigt i enspelarläget, men riktigt skoj när man har flera kamrater att ta sig igenom zombie horderna med. Jag hoppas också att det inom en snar framtid släpps nya ”kampanjer”.
Provade även på att spela versus, tyvärr med folk jag inte kände. Även där finns det en stor potential. Det är egentligen roligare att spela infested (Zombie), men betydligt svårare. Önskar att man kunde få ens zombie att vara lite tystare av sig, för nu går man ju runt och flåsar eller skriker som bara den.
Ställning Gwellmyn vs. Farbror Atlas 26 – 25
P.S Jag vet att det handlade väldigt mycket om avklarade spel i bloggen, men just nu lägger jag ner med krut på Pricerunners Spelblogg, där ni gärna får kommentera mina och andra skribenters inlägg. Förhoppningsvis kan jag få upp ångan på min personliga blogg snart också. D.S
Kan inte mer än hålla med Cliff B. Större, hårdare och mer bad-ass. Jag gillar spel som inte tar allt för långt tid att klara och dessutom är det skönt med bara hjärndöd action då och då. Tycker de lyckats riktigt bra med storyn och nu är det ju bara att vänta på uppföljaren. För det kommer väl en tredje del i sagan eller hur Epic?
Den enda som fortfarande var en pain in the ass var själva bilkörningen, förstår verkligen inte hur de kan misslyckas med den två gånger i rad. Den här gången hade de i alla fall vett att lägga in lite checkpoints här och var.
Jösses vad det tog tid och jösses vad kul jag hade under den tiden! Jag vara aldrig jätteförtjust i Oblivion, tyckte det var ett okej spel, men som var lite väl svårt på sina ställen. Fallout 3 kändes betydligt mer balanserat och det är inga svårigheter att hitta till de olika uppdragen. Samtidigt finns det en stor utforskarglädje. Det är riktigt coolt att bara stå uppe på en kulle och kolla ut över de öde slätterna och se ett par fallfärdiga skyskrapor sticka upp i horisonten.
Frågan är om jag nu kommer att orka sätta mig ner och spela klart alla sidouppdrag, finns hur mycket kvar som helst att upptäcka. Kommer nog att ta en paus från spelet ett tag i alla fall. Har ju Fable 2 liggandes som jag knappt påbörjat och ska även få låna Gears of War 2 till helgen, sen hoppas jag på att få hem ett ex av Left 4 Dead också. Spelvintern bara fortsätter hemma hos herr Jensen.
Äntligen! Ja, så kände jag faktiskt efter att jag var klar med spelet. Det känns väldigt trist när jag har en sådan känsla efter att spelat ett spel. Det värsta är att Dead Space är snyggt, grym atmosfär och har alla möjligheter att bli en klassiker. Men det räcker inte riktigt dit. Många är otroligt begeistrad över dess inbyggda interface och karta, jag tillhör inte den skaran. Men nu ska jag inte avslöja allt jag känner för spelet, för det kommer att komma en recension på spelet inom kort på pricerunner.
Kort är gott, eller hur brukar man säga? Körde igenom Disaster på ungefär 8 timmar, men det är helt okej, för det är verkligen 8 intenstiva timmar. Det finns vissa saker som kunde gjorts bättre, men i det stora hela är det här verkligen ett spel som Wii behöver. Det finns minispel som inte känns krystade, det finns gott om action och man slipper för det mesta ha någon odräglig sidekick springandes efter sig. När jag satt och spelade hoppade dock betyget mellan en 3:a och 4:a hela tiden, men det var faktiskt slutet som fick mig att bestämma mig. Om ni undrar vad det blev så kan ni surfa över till recensionen på pricerunners blogg.
En grej till förestens om jag inte tog upp i recensionen. Musiken. Det känns lite som att musikskaparen (Yoshihiro Ike) har sneglat mot huvudtemat från Metal Gear Solid och sämre inspirationskälla får man leta efter. Överhuvudtaget har spelet ett bra soundtrack. Lyssna själva och bilda er egna uppfattning:
Publicerat av Gwellmyn 
Publicerat av Gwellmyn 
Publicerat av Gwellmyn 
