Tre år är över

Vilken vecka det har varit. Det har varit mycket glädje, en hel del tvivel, lite nervositet och några få tårar.

Det här har varit min sista vecka på mina studier till att bli en examinerad studie- och yrkesvägledare. Den uppsats som jag och min klasskamrat arbetat på i nästan 15 veckor gick upp för opponering och samtidigt var vi tvungna att förberedda oss för att opponera på någon annans uppsats. Allt gick strålande skulle man kunna säga. Vi har lite saker som vi ska fixa till, men vi fick reda på att uppsatsen är godkänd och den hemtenta som jag var tvungen att komplettera gjorde jag förra veckan, så nu är jag faktiskt klar.

Tre år av studier är över och nu gäller det att skaffa ett arbete. Vilket leder oss till nästa del av veckan.

I måndags var jag på en arbetsintervju, där jag fått återkomma efter varit där en gång tidigare. Det står nu mellan mig och fyra andra för två tjänster på den arbetsplatsen. På tisdagen ringde dessutom två andra arbetsplatser och ville träffa mig. Så i torsdags och igår (fredags) så var jag på dessa intervjuer. Sammanlagt har jag nu chans på fyra olika tjänster, så det vore väl sjutton om jag inte skulle kunna få någon av dem!

Igår hade vi även avslutningsfest i klassen. Vi hade bokat bord på Mossebacke och det var i mångt och mycket en väldigt lyckad tillställning. Tyvärr kunde min uppsatspartner inte vara med, då hon lyckats dra på sin en magsjuka eller liknande. Men det var mycket skratt och en del tårar. Fick bland annat en jättefin kommentar ifrån en klasskamrat som nästan storbölade när jag skulle gå hem. Känns vemodigt minst sagt.

På allt detta så har även E3 mässan gått av stapeln, vilket jag försökt hålla lite koll på. Specielt för att kunna skriva om det i spelbloggen. Som tur är har jag duktiga medbloggare som skrivit många bra inlägg.

Summan av kardemumman är att jag idag är sjukt trött men väldigt, väldigt glad. Nu ska jag ta några dagar och bara njuta. Njuta av att jag faktiskt tog mig igenom utbildningen och inte gav upp på vägen. Nu börjar ett nytt kapitel i Tobias Jensen:s liv. Ett liv som förhoppningsvis innebär att jag kan skriva lite mer i den här bloggen.