No work yet

juni 17, 2009

Har varit på en ytterligare arbetsintervju. Fick svar ifrån en annan för några dagar sedan, okej mer än vecka sen, och där tyckte att jag hade varit duktig och allt det där, bla, bla, bla, men att det räckte inte hela vägen fram. Nåväl, förhoppningsvis ringer snart någon av de andra och ger mig ett jobb.

Jag har i alla fall fått chansen att träna mig på arbetsintervjuer, så numera är jag inte speciellt nervös innan eller under själva intervjuerna. Det är dessutom som de säger. Det är nästan alltid samma frågor som dyker upp. Är det möjligtvis så att alla som tar han om rekryteringar på skolor och företag får exakt samma utbildning?

Jag har även ställts in för olika tänkbara scenarion där den som intervjuat mig bett mig att berätta hur jag skulle agera i dessa scenarion. Jag försöker självfallet svara så gott jag kan, men jag börjar mer tro på att det egentligen ställer frågan för att själva få tips om hur de ska agera. Vissa scenarion känns dessutom helt osannolika, men uppstår tydligen. Visserligen är det väl mer troligt att de frågar för att de faktiskt vill veta om jag har några tankar eller erfarenhet av att agera utifrån hotfulla eller underliga situationer.

I dessa fall tycker jag ändå att jag har en hel del erfarenhet. Både från min praktik, men även i mina tidigare yrken inom servicebranchen, en branch jag verkligen hoppas slippa igen. Jag anser även att jag fått ett fantastiskt verktyg genom min utbildning som kallas för ”aktivt lyssnande”. Ni ska bara veta hur många ”diskussioner” jag lyckats ta mig igenom och som blivit väldigt positiva i slutänden tack vare en sådan enkel sak som att bara lyssna på vad personen ifråga har att säga eller spotta ur sig.

Testa någon gång själva. Tro mig, förutom att ni kommer uppfattas som väldigt sympatiska och empatiska så kommer ni inse hur människor älskar något offantligt att prata om sig själva.


Tre år är över

juni 6, 2009

graduateVilken vecka det har varit. Det har varit mycket glädje, en hel del tvivel, lite nervositet och några få tårar.

Det här har varit min sista vecka på mina studier till att bli en examinerad studie- och yrkesvägledare. Den uppsats som jag och min klasskamrat arbetat på i nästan 15 veckor gick upp för opponering och samtidigt var vi tvungna att förberedda oss för att opponera på någon annans uppsats. Allt gick strålande skulle man kunna säga. Vi har lite saker som vi ska fixa till, men vi fick reda på att uppsatsen är godkänd och den hemtenta som jag var tvungen att komplettera gjorde jag förra veckan, så nu är jag faktiskt klar.

Tre år av studier är över och nu gäller det att skaffa ett arbete. Vilket leder oss till nästa del av veckan.

I måndags var jag på en arbetsintervju, där jag fått återkomma efter varit där en gång tidigare. Det står nu mellan mig och fyra andra för två tjänster på den arbetsplatsen. På tisdagen ringde dessutom två andra arbetsplatser och ville träffa mig. Så i torsdags och igår (fredags) så var jag på dessa intervjuer. Sammanlagt har jag nu chans på fyra olika tjänster, så det vore väl sjutton om jag inte skulle kunna få någon av dem!

Igår hade vi även avslutningsfest i klassen. Vi hade bokat bord på Mossebacke och det var i mångt och mycket en väldigt lyckad tillställning. Tyvärr kunde min uppsatspartner inte vara med, då hon lyckats dra på sin en magsjuka eller liknande. Men det var mycket skratt och en del tårar. Fick bland annat en jättefin kommentar ifrån en klasskamrat som nästan storbölade när jag skulle gå hem. Känns vemodigt minst sagt.

På allt detta så har även E3 mässan gått av stapeln, vilket jag försökt hålla lite koll på. Specielt för att kunna skriva om det i spelbloggen. Som tur är har jag duktiga medbloggare som skrivit många bra inlägg.

Summan av kardemumman är att jag idag är sjukt trött men väldigt, väldigt glad. Nu ska jag ta några dagar och bara njuta. Njuta av att jag faktiskt tog mig igenom utbildningen och inte gav upp på vägen. Nu börjar ett nytt kapitel i Tobias Jensen:s liv. Ett liv som förhoppningsvis innebär att jag kan skriva lite mer i den här bloggen.


Snabbt intryck

juni 2, 2009

Så var alla tre giganters presskonferenser över. Microsoft var helt klart den som höll mig vaken bäst, kanske för att de skippade det mesta av försäljningssnacket. När det kommer till spel så tycker jag nog ändå att Nintendo var intressantast, även om Microsoft hade mycket spännande att visa upp. Sony i sin del gjorde det de skulle, men tack vare att så mycket blev avslöjat i förväg så kändes det inte specielt. För att inte tala om deras gigantiskt långa sessioner om Gran Turismo spelen, vem bryr sig!!

Så vem vann? Tja. Tittar man på spelen så säger jag nog ändå Nintendo. Nytt Metroid smäller nog högst.