Satt och kollade på 1o år med Rhapsody in Rock på fyran nu på aftonen. Nej, jag är inte direkt mycket för att sitta och kolla på en gigantisk brasa och rädda fyllekajer som ska visa sig på styvan linan och leka häcklöpning över brasan. Oavsett om de är unga eller gamla.
Hur som helst, när jag satt och kikade på programmet så fick det mig att inse att Rhapsody in Rock egentligen bara är en väldigt påkostad högstadieshow. Ni vet en sådan som man alltid hade på högstadierna antingen lagomt till jul eller under våren. Både showerna på högstadiet och de som Robert Wells erbjuder innehåller covers på populärlåtar, lite humor och sketcher, samt en konfrenciär som ska vara lite puttslustig. Jag menar verkligen inte att detta är dåligt på något sätt, det verkar vara riktigt kul att se Rhapsody in Rock live. Människor har en förmåga att gilla sådant som de känner igen och då är det ett genidrag av Robert att spela låtar som alla känner igen.
En liten notis. När jag berättade om min jämförelse för Anna så tittade hon på mig och svarade ganska snabbt. ”Ja. Men så finns det också ganska många tv-program som är påkostade varianter av roliga timmen också”. Så sant kära du, så sant.
Som tidigare nämnt så får den här bloggen tyvärr stå lite tillbaka för Spelklassiker och Pricerunners Spelblogg och appropå den sistnämnda så har jag nu lagt upp en liten text där jag funderar lite över det här med episodindelade spel.
Även om jag gillar att kolla på film så föredrar jag nästan tv-serier. Både serier som är som en följetong, som Lost eller Heroes och serier där varje avsnitt har ett specifikt slut som C.S.I eller My name is Earl (förutom när de har dubbelavsnitt eller liknande). I serier hinner du dessutom lära känna karaktärerna bättre och få ett annat djup, än i filmer. Spel lider lite av samma problem. Visserligen hinner du få en ganska bra inblick i en karaktärs liv när det handlar om ett RPG med en speltid på 40 timmar, men du får sällan se dem brottas med sina vardagliga bestyr.
Det är även därför jag gillar det som dykt upp lite mer och mer den senaste tiden. Episodindelade spel. Som till exempel Sam & Max, Strong Bad, Siren: Blood Curse och kommande Dreamfall Chapters. För ibland har man helt enkelt inte tiden att spela ett långt spel.
Är du sugen på att läsa resten (det är klart du är, det är ju jag som skrivit det!), så kan du hitta det här.
Jag tror verkligen på konceptet och skulle jättegärna se att spelmakarna börjar exprimentera lite mer med det. Som jag skriver i texten så vore det inte fel med ett kriminalinspirerat spel uppdelat i olika delar. Blev jag nästan lite sugen på att kika på ett avsnitt av C.S.I: New York bara för det.
Magdalena Nordin heter en tjej som pluggar på Konstfack som under vecka i januari/februari i år hade en utställning som hette Spring Village Farm. En ganska speciell utställning i mina ögon.
Utställningen handlar om Vårby gård framställd som en tv-spelsvärld. Namnet på utställningen är Spring village farm och är en direktöversättning av Vår-by-gård. Den handlar om gränsen om fantasi och verklighet och att uppfatta allt som ett spel. Eller är det så att Vårby faktiskt är ett spel?
Som sagt har utställning redan varit, men som tur är så kan man kolla in mycket från utställningen på hennes hemsida som ni hittar här.
Jag har faktiskt aldrig reagerat över detta, men visst är det intressant? Som rubriken lyder, var de på disney bara lata av sig eller var det kanske lika bra att köra på ett vunnet koncept?
Nu blir jag sådär gnällig igen, men vad är egentligen grejen med Twitter och blogger och gud vet allt vad de små mikrobloggarna heter? Räcker det inte med att folk ibland skriver totalt ointressanta inlägg på sin vanliga blogg (väldigt sällan de jag kollar in), måste jag få reda på att Pelle ”Sitter på toaletten. Hård i magen.”
Nä, jag håller mig till de vanliga bloggarna. Allt för jobbigt att hålla koll på två miljarder mikrobloggar dessutom.
Så var ytterligare en påsk till övers. Antagligen den sista som student. Nästa år planerar jag att vara en arbetande drönare på något företag eller skola någonstans i landet, förhoppningsvis Stockholm. Lite påskpyssel har det också hunnit bli. I mitt påskägg från Anna fann jag nämligen en liten kyckling från Panduro, som skulle (såklart) byggas ihop på egen hand. Samtidigt låg det sex stycken ägg som skulle målas. Så nu på kvällskvisten satte vi oss ner och hade vårt årliga påskpyssel. Resultatet kan ni se nedan.
Ni kan ju gissa vilka jag målat och vilka Anna målat. Jupp, de snygga är Anna. Klart coolast är hennes Samus Aran hjälm, men jag är allt lite stolt över min Triforce. Vilket inte är så svårt att måla visserligen, men ändå.
Sitter och lyssnar på senaste Radio Speltorsk där Andreas intervjuar Daniel Remar, skaparen av Iji. Det som jag reagerar på är att personen ifråga snällt svarar på alla frågor som Andreas ställer, men det är inte direkt någon inlevelse i svaren. Mest låter han lite besvärad över att behöva svara på frågorna och det är inte första gången jag får den känslan av svenska indieutvecklare eller spelutvecklare överhuvudtaget. Självfallet kan inte alla vara speciellt vana vid att svara på frågor, men jag trodde ändå att de brann för det här och att de skulle få det att låta lite roligt i alla fall. Det är allt för ofta som jag får intryck av att de vill vara för sig själv och lukta, förlåt, pilla på sina spel ifred.
Nu vart det här lite gnälligt, som vanligt. Usch, usch. Låt oss prata om något roligt istället. Ni har väl inte missat senaste Spelklassiker? Blev grymt nöjd med programmet, där Tomas, Angelica och jag på litet hörn dissikerar Square och dess spel. På något sätt hamnar vi även i en lång diskussion om Pokemon. Jag försöker verkligen göra allt för att vi ska återvända till programmets ämne, men körs totalt över av mina kära gäster. Men otroligt roligt var det. Första gången som vi spelar in där alla är på samma fysiska plats, som i detta fall var Angelicas kök. Hon har ett gökur.
Känner att min kära blogg har fått stå lite vid sidan av under den senaste tiden och tyvärr kommer det nog fortsätta vara så. Just nu är mitt liv fullt av aktiviteter som gör att andra saker måste få komma i andra hand.
Jag har mitt uppe i c-uppsats skrivande, den sista jäkla skriften jag behöver skriva på utbildningen innan jag är färdigutbildad studie- och yrkesvägledare. Kan knappt fatta det själv, snart står jag där med en kandidat- och yrkesexamen. Hur ballt som helst. Hoppas bara jag orkar mig igenom den sista biten och att jag får ett arbete efter det också.
Mycket tid tas även upp av Spelklassiker och Pricerunners Spelblogg. Spelklassiker verkar det gå riktigt bra för numera, jag ligger ständigt på topp 25 listan på Itunes vilket är otroligt roligt. Ett nytt Spelklassiker orginal (måste komma på ett bättre namn) dyker upp på måndag, den här gången med Angelica Norgren och Tomas Brännmark som gäster. Ämnet får ni se på måndag, lite måste jag hålla er på sträckbänken. Hoppas bara att jag hinner redigera klart imorgon, annars får ni ta del av snacket på måndag afton.
Förutom detta så har det varit en hel del brädspel den senaste tiden. En hobby jag nog aldrig kommer tröttna på. Det är något specielt att sitta runt ett bord med goda vänner och köra ett parti Antike, Urland eller Dominion. Dessutom sitter jag i styrelsen för Unionen (spelföreningen, inte fackorganisationen) som kommer att ordna Incognicon 5 i höst. Så det blir lite planerande för det också.
Så som ni märker är det fullt upp. Ska försöka uppdatera denna blogg lite då och då fortfarande. Bland annat har ju en del kvar att berätta om Live A Live. Som sista sak kan jag meddela att det finns möjlighet att vinna ett exemplar av Guinnes World Record 2009: Gamer´s Edition på Pricerunners Spelblogg. Tävlingen håller på till den 20:e April och allt du behöver göra är att skriva en kommentar i ovanstående inlägg där du anger vilken spelkaraktär som är bäst i världen och ge en liten motivering.
Efter en hård arbetsvecka, är inte jag värd ett glas julmust då? Fast det inte är första advent förren på söndag? 2 days ago
@xboxflickan Den absolut viktigaste frågan du ska ställa dig själv är "Kommer någon att tacka mig för mitt extra arbete?".Agera efter svaret 2 days ago
Satt och kollade på 1o år med Rhapsody in Rock på fyran nu på aftonen. Nej, jag är inte direkt mycket för att sitta och kolla på en gigantisk brasa och rädda fyllekajer som ska visa sig på styvan linan och leka häcklöpning över brasan. Oavsett om de är unga eller gamla.
Publicerat av Gwellmyn 
Publicerat av Gwellmyn 
Publicerat av Gwellmyn 
