Att skriva en recension är verkligen en konst i sig. Läser man flera recensioner för ett och samma spel så upptäcker man ganska snart att det finns väldigt många likheter mellan texterna. Inget konstigt i det egentligen. De har alla spelat samma spel och det går bara att förklara det grafiska, handlingen och kontrollen på några få sätt. Då är det istället två andra saker som skiljer recensionerna ifrån varandra. På vilket sätt den är skriven och recensentens egna värderingar.
Enligt min egna empiriska undersökning (ja jag orkar inte läsa x antal tusen recensioner för att kunna göra fakta av mina hypoteser), finns det två sorters recensenter. De som skriver sakligt och utan att låta en text bli invecklad, De Konservativa . Den andra gruppen är de som vill att recensionen ska flyta fram som en visa eller roman, Poeterna. Jag vill börja med att säga att ingen är bättre eller sämre än den andra. Allting handlar om tycke och smak.
De Konservativa skriver sakligt skriver på ett mycket rakt och enkelt sätt om alla områden såsom kontrollen, det grafiska och ljudet. Det behöver inte bara vara det tekniska som är viktigt, utan även handlingen får sig en genomgång och är spelet en uppföljare jämförs det med de tidigare spelen i serien. Det kan hända att recensenten gör en utsvängning och jämför även med något liknande spel i samma genre.
Poeterna inleder gärna sina texter med metaforer eller genom att försöka ”Sätta sig in i handlingen”. Som om de skriver en roman. De väver in de tekniska bitarna i den berättelse de försöker förklara. De använder sig gärna av lite ”svårare” språk som kan vara lite knepigt för en person som inte är inbiten gamer att förstå.
Märk väl dock att både De Konservativa och Poeterna mer än gärna använder sig av liknelser och försöker vara lite putslustiga. Det är mer regel än undantag att meningar som ”…det är lättare att få Bert Karlsson att le, än att klara spelet på expert”, eller ”…..kontrollen är ungefär lika smidig som en gravid jak i fjärde månaden.”, återkommer i text efter text. Självfallet finns även olika grader av De Konservativa och Poeterna. Det finns till och med personer som lyckas vara delaktiga i båda grupperna.
Sedan har vi recensenternas egna värderingar. Läser man många recensioner upptäcker man ganska snart vilka skribenter som verkar ha liknande tycke och smak som sig själv. Det kommer inte att överenstämma till 100% då vi alla är unika individer.
Vad vill jag egentligen ha sagt med dessa tankar och funderingar? Bland annat att läsare måste börja förstå att alla recensenter tycker inte likadant. Är det ett spel som får toppbetyg av majoriteten av recensenter, så finns det alltid några få som inte tycker att spelet är lika bra. Vilket jag tycker är bra. Jag själv brukar kolla upp 2-3 recensioner för att få en bättre överblick av spelen. Jag letar gärna upp personer som gett ett kanske annorlundare betyg än genomsnittet, för att se vad det är som gör att han/hon inte tycker som de andra.
Så ni som gnäller över att ett recensent skriver tråkigt, orättvist, fånigt, uppenbart eller något annat som stör er, låt bli att läsa dem istället. Hitta istället skribenter som ni gillar, eller försök se på recensentens text lite öppet. Ta den för var det är och ta till de delar som du gillar och ignorera de andra delarna.
recensioner – konservativa eller ordbajsare? Även om det visserligen finns undantagsfall så tycker jag nog att du prickat in de två grupperna väldigt väl. Jag kanske är mer en ”glaset är halvtomt”-typ, men skulle snarare säga att ingendera är SÄMRE än den andra. För generellt lyckas väldigt få skriva en BRA saklig recension av ett spel, utan ligger på någon form av begränsad förortshögstadiesvenskanivå när det kommer till kreativitet och utformning. De KAN helt enkelt inte komma på ett bättre upplägg än att ta upp ett delmoment i taget. Sen har vi då ”poeterna”, eller ordbajsarna. Folk som tror att deras skribentposition är en gåva från gudarna, och således betyder att personen i fråga måste försvara detta genom att visa hur duktiga de är. Vanligtvis sker detta genom nyttjandet av så svåra och ovanliga ord som möjligt, helt utan relevans för sammanhanget.
Nu har jag fått avreagera mig för idag i alla fall.
Jag ska vara ärlig och erkänna att gruppen ”Poeterna” inte heller tilltalar mig. Jag föredrar att läsa en text skriven av en ur ”De Konservativa”.
Samtidigt tycker jag att det är bra att det finns olikheter som jag även skriver i texten. Finns det de som gillar att läsa essär om spel, utan större sammahang i texten så fine. Let them do that
Jag hade just skrivit en recension på en bok jag läst och googlade runt lite efter vad andra tyckte. Det visade sig snart att just den boken bara verkade ha fått antingen högsta eller lägsta betyg. Vad ska man dra för slutsatser utifrån det, egentligen? Det blev till att fila lite till på min egen recension, i ett försök att ringa in vad det var som fick vissa människor att älska boken, och andra att hata den. Väldigt intressant, det där