Spelklassiker – avsnitt 7

Nu finns det ett nytt avsnitt av Spelklassiker uppe. Det sjunde för att vara exakt.

Spelklassiker inleder det nya året med ett lite förändrat upplägg. Avsnitt 7 inleds med att Angelica Norgren härmar Pikachu i Pokemon Puzzle League. Andreas Ljungström är nyvaken och berättar om den underliga huvudstoryn i Blaster Master. Tobias Jensen avslutar med att introducera ett nytt inslag vid namn Retrobanken och delar med sig av pinsamma minnen från gymnasiet.

Musik

• Pokemon Puzzle League – Sabrina Saffron City
• Blaster Master – Stage 1
• Metroid – Kraid´s Hide

Programmet hittar ni i vanlig ordning på Spelklassiker.se

Recension av Conquest

Har nu spelat igenom både goda och onda kampanjen i Lord of the Rings: Conquest och kört ett antal online matcher. Så efter detta är det bara recensionen som nu ligger klar på Pricerunners Spelblogg.

Kanske många som tycker att jag var lite hård med min tvåa i betyg, men jag satt och funderade över om jag skulle sätta en trea eller tvåa. Då det kändes som att nackdelarna, tyvärr, vägde över för fördelarna så fick det bli det lägre betyget.

Läderbikini på slagfältet

Är det bara jag, eller är det här den absolut sämsta rustningen någonsin att ha på ett slagfält?

Först trodde jag att hon höll i en stav och kanske var magiker, vilket i alla fall gör att hon kommer vara utom räckhåll för alla, förhoppningsvis. Men på en annan bild kan man tydligt se att det är ett svärd. Hon kan ju visserligen hoppas på att de träffar den minimala fjällpansarn som sitter på benen och axlarna. Annars är hon nog ganska körd i stridens hetta.

Det kan även vara så att hon hoppas på att alla ondingar är av det manliga könet och heterosexuella, så att de stannar upp och bara dreglar. Ska jag vara ärlig så hade jag nog tyckt att hon hade varit betydligt sexigare om hon haft en glänsande vit rustning som satt riktigt snyggt.

Tidens tand

Sitter och kollar på Independence Day på trean. Den var visserligen cool när den kom 1996, men jag har alltid avskytt dess patriotism. Den innehåller riktigt häftiga effekter, eller mera sagt gjorde.

För nu när jag sitter och kollar på den inser jag att den är inte så snygg. Specialeffekterna känns faktiskt lite utdaterade. Speciellt explosionerna. När rymdskeppen precis har avlossat sina vapen på städerna så kan man verkligen se hur datagjord elden är som sprider sig.

Tefaten ser fortfarande hyffsade ut, men även de känns lite underliga. Bland annat så trodde jag att det var Mars Attack jag kollade på när filmen började. De små tefaten ut som de är tagna från Staw Wars. Jag antar att allting inte var bättre förr.

Life is good

Åh som jag har väntat. Visst, några av er kanske inte tycker att det är höjdartitlar. Men jag tror ändå att jag kommer få ett antal timmar med skoj!

Nu är frågan, vilket ska jag börja med?

En del spel borde få vila i fred.

Jag sitter och fnular på en lista på saker som jag bör göra under året. Eller mera sagt, som jag vill göra under året. Bör är ett så himla tråkigt och onödigt ord.

Ett av dessa är att äntligen sätta mig ner och spela igenom Shenmue 1 och 2. Igår hade jag faktiskt inget specielt för mig och drog således fram min Dreamcast ifrån gömmorna och slängde i Shenmues första skiva. Det första jag reagerade på var hur otroligt mycket själva konsolen lät, om det är för att den är gammal eller att den bara låter som ett sågverk överhuvudtaget vet jag inte riktigt.

Det andra jag lade märke till var hur otroligt horribla rösterna var! Ja, jag kör med engelska röster och kanske får skylla mig själv, men det jag lider varje gång de öppnar munnen. Det är så illa att jag funderar på att stänga av rösterna helt och hållet. Det känns verkligen som att Sega har gått ut på gatan och bara dragit första bästa person de hittat för att spela in dialogerna.

Sen kommer vi till den tredje saken jag hakade upp mig på. Styrningen. Frågan är om den inte var otroligt jobbig redan när det begav sig. Jag blir riktigt trött på att försöka springa överallt och att han då svänger lika smidigt som man tar en kurva med en tandemcykel. Tro mig, det gör man inte smidigt.

Jag kanske är hård mot detta stackars spel. Men det här är verkligen två otroligt irriterande moment. Inte blir det bättre av att det bara finns ett enda ställe att spara på, i alla fall som jag upptäckt än så länge. Att behöva springa tillbaka till sitt sovrum varje gång är väldigt segt. Alla pratar om att spelet har en sådan fantastisk handling. Jag har visserligen bara spelat ca 3 timmar, men än så länge är jag inte jätteimponerad. Det enda jag gör är att springa från punkt A till punkt B i hopp om att historien ska fortsätta. Visst, detta är inget unikt direkt för tv-spel, men det känns inte direkt roligt.

Jag vet ärligt talat inte om jag orkar fortsätta spela Shenmue. Kanske är det bättre att det får vila i fred och bara vara ett rykte om att vara ett förbannat bra spel?

Hundens och Kattens dagbok

Är det något jag gillar så är det bra humor. Okej då, jag gillar dålig humor också. Mina kära klasskamrater tycker ofta om att berätta om sina knasiga husdjur och i veckan var det såklart dags att berätta om alla katter som gör underliga saker. Det var då Petra i klassen berättade om en hysterisk rolig text som heter ”Hundens och Kattens dagbok”. Som vänlig själ hon är så skickade hon över den till mig. Fick även med en länk där de läser upp den i Rix Morron Zoo. Föreslår att ni lyssnar på den först innan ni läser själva texten, för de läser upp den på ett riktigt kul sätt.

Länken till Rix FM.

Och själva texten:

Hundens & Kattens Dagbok!  

HUNDENS DAGBOK

07.00 – Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 – Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 – Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 – Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 – Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 – Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 – Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 – Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 – Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns! 

KATTENS DAGBOK

783:e dagen i fångenskap…
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.

Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.

I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ‘allergi‘. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.

Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.

Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket…

Om jag bara kunde brodera

Ibland blir man riktigt avis på folks egenskaper och tålamod.

Det tog killen fyra månader att färdigställa den, men så blev den också grymt snygg. Om jag skulle lyckas med något sådant hade jag behövt en version där jag får allting ifyllt och rätt färger på tråderna från början. Så att jag bara behöver följa själva mönstret.

Fantastisk föreläsare

När jag vaknade imorse var min första tanke ”ska jag verkligen gå upp, det enda jag har är en föreläsning”. Samtidigt har jag varit ”ledig” i nästan en månad och det skulle kännas skönt att göra något annat än sitta hemma för en gång skull. Jag är glad att jag faktiskt tog mig upp och gick till skolan i den bistra årstiden. För jag fick vara med om en fantastisk föreläsare.

Hans namn är Jonas Helgesson och som han skriver på sin blogg:

Hej, jag heter Jonas. Jag är 30 år, bor i Malmö och gift med min underbara Hanna.

När jag föddes fick jag navelsträngen runt halsen. Det resulterade i 40 min utan syre – och en envis cp-skada.

Men jag är så mycket mer än mitt funktionshinder. Det är inte min fulla identitet!. Jag är make, vän, golfare, kaffeälskare, basist och livsnjutare mycket mer än cp!

Mitt enkla livsmotto är: Vem du än är och vilka förutsättningar du än har – lev livet fullt ut!

Han höll i en föreläsning på ett sätt som man önskar att alla föreläsare borde göra. Med både humor och allvar. I detta fall handlade det om hans egna liv och hur man gör det omöjliga möjligt, så visst det var inte kvantfysik, men istället något mycket mer intressant.

Mycket av det han sa borde egentligen vara självklarheter. Men fortfarande finns det otroligt många fördommar om funktionshindrade och många andra grupperingar. Han ställde även en mycket bra fråga, ”vad är egentligen normalt?”. För visst är det så att vi alla är unika, det finns egentligen ingenting som är normalt. Får ni någonsin chansen att gå och lyssna på hans föredrag så tycker jag ni ska det. I annat fall har han skrivit en bok som heter Grabben i kuvösen bredvid som jag misstänker är lika läsvärd, jag har i alla fall införskaffat den.

Btw, han har precis införskaffat en Playstation 3 och det ska bli kul att se om han skriver om mer om sina strapatser med konsolen.

Riktiga superhjältar!

Fick den här youtube videon skickad till mig av Fabror Atlas, jag vet att det blir mycket youtube på rad, men det här är verkligen kul. Tydligen finns det nu riktiga superhjältar i USA. Efter att lyssnat på Razorhawk så tycker jag nog att det är en ganska fin ide, de gör faktiskt mer nytta än skada ute på gatorna och som han säger i klippet så kommer folk ihåg dem.