Gott Nytt År!

Ska alldeles strax dra iväg till festligheterna hos en kamrat, så jag tar chansen nu att önska alla läsare och glada vänner ett riktigt Gott Nytt År. Se nu till att inte festa allt för hårt, för imorgon är det en ny speldag som gryr. Det verkar också som att Farbror Atlas har gett upp kampen, men jag vågar inte riktigt ta ut segern ännu. Fast jag kan nog börja fundera på vad han ska få göra för pinsamheter i sin egna podcast, mwhahahahaha!

Sam & Max: Bright Side of the Moon

Det här blir nog den sista uppdateringen i Gwellmyn vs. Fabror Atlas kampen. Förhoppningsvis räcker det även med ett sista äventyr för att ta hem vinsten. Sista delen i första säsongen av Sam & Max. Även det kortaste, tog inte mer än två timmar att klara av, så nu har jag tid att göra mig i ordning för partajet ikväll.

Tycker att de knöt ihop alla historierna på ett mycket finurligt sätt i sista episoden. Det enda jag störde mig på var alla dessa turer fram och tillbaka mellan månen och jorden. Även om spelet inte tar så mycket kraft från ens dator så tuggar min stackars laptop lite extra när den måste byta mellan de olika platserna hela tiden. Dessutom tar det tid att söka upp bilen för att åka någonvart. Men i stort sett så är hela säsongen något som jag starkt rekommenderar. Andra säsongen hoppas jag också kommer ut på Wii, för nu kommer jag nog vänta på den versionen.

Ställningen Gwellmyn vs. Farbror Atlas: 30 – 28
(Det är lite tjusigt att avsluta året med 30 klarade spel dessutom.)

Sam & Max: Reality 2.0 – avklarat

Jupp, det är lågt, men ska man vinna så ska man. Femte delen av första säsongen av Sam & Max läggs till högen med avklarade spel. Är helt klart en av de bättre episoderna, skrattade högt ett antal gånger, antagligen för att jag är en nörd som uppskattar när man gör narr av oss. Som vanligt blev jag tvungen att leta upp lite hjälp på nätet, jag är så kass! Nåväl, nu är jag i ledning i alla fall, frågan är om det kommer räcka eller om jag måste uttöka den för att vara på den säkra sidan.

Ställningen Gwellmyn vs. Farbror Atlas: 29 – 28

Lego Indiana Jones – avklarat

Går in på slutspurten nu, endast två dagar kvar. Jag och Anna har kört Lego Indian Jones sedan i somras typ, men det är först nu som vi spelat klart det. Även om Lego figurerna är söta så når det inte riktigt upp till Star Wars versionen. Det var inte riktigt samma humor och ärligt talat så var uppdragen betydligt bättre i Stjärnornas Krig. Frågan är om det är värt att införskaffa Lego Batman, har hört att det ska vara lite mörkare och mer genomarbetat. Min PSP behöver ju faktiskt något skoj att lysa upp tillvaron med.

Ställningen Gwellmyn vs. Farbror Atlas: 28 – 28

SBCGFAP: Strong Badia The Free – avklarad

Peka-klicka-spelet med det löjligt långa namnet Strong Bad´s Cool Game For Attractive People: Strong Badia The Free är det andra spelet i serien. Det var ett bra tag sedan jag klarade första delen och det är först nu jag satt mig ner med nästa. Ett avsnitt som tar strax över tre timmar att klara. Jag ville visserligen spela igenom alla episoderna, men nu är det mest för att hinna ikapp Farbror Atlas som jag spelar dem. Jag vet, det är lågt.

Jag minns inte så mycket från den första episoden, men jag tror ärligt talat att jag skrattade mer den gången. Jag drog visserligen på smilbanden ett antal gånger, men jag hoppas verkligen att de andra episoderna är bättre. Det var dessutom löjligt enkelt, jag fastnade inte en enda gång under hela spelet. Men en sak har jag lärt mig, det är inte speciellt kul att vara kung.

Ställningen Gwellmyn vs. Farbror Atlas: 27 – 28

Fable 2 – avklarat

Nyår närmar sig med stormsteg. Är lite osäker på hur Farbror Atlas egentligen ligger till med sina avklarade spel då han fortfarande inte har något internet. Sist jag pratade med honom så hade han klarat Professor Layton vet jag. Så ställningen nedan kan vara lite missvisande.

Hur som helst har jag själv klarat Fable 2. Ett lättsamt och riktigt roligt äventyr. Tyvärr kändes det som att jag hade lite bråttom genom spelet. Visst, jag kan fortfarande gå tillbaka och göra om mycket nu när spelet är avklarat, men det är inte riktigt samma sak. Det var dock sådär mysigt som jag hade hoppats på, med natursköna miljöer, sagolika städer och byar och massor av människor som kunde avguda mig. Ändå saknade jag något, typ ett djup eller liknande. Kanske även lite mer motstånd. För spelet är lätt, lite för lätt.

Det var även lite svårt att ta till sig huvudhistorien. Jag föll aldrig riktigt för karaktärerna och jag hade gärna sett lite mer huvudbry. Sen blev själva slutet ett stort antiklimax. Jag fattar verkligen inte! Det är så många spel det här året som har byggt upp en riktig bra story, för att sedan rasera allting med ett slut som bara får en att vilja dra en filt över huvudet och skämmas livet ur en. Nä, inför 2009 får spelskaparna allt ta och skärpa sig!

Ställningen Gwellmyn vs. Farbror Atlas: 26 – 26

GOD JUL!

Egentligen lite sent, då det är juldagen, men den räknas väl också?

God Jul allihopa, tack för att ni läser min blogg och se nu till att spela riktigt mycket.

Spelklassiker Special!

Det tog lite tid, men nu har jag äntligen fått ihop specialavsnittet av Spelklassiker som jag döpt till Julklassiker!

Spelklassiker presenterar Julklassiker! Nu när det närmar sig jul måste det självfallet dyka upp ett specialavsnitt, ämnat för denna storhelg. Tobias sätter sig tillrätta i etern och plockar fram årets julkort med spelrelaterade julminnen som tidigare gäster lämnat ifrån sig. Jag vill tacka alla lyssnare för det här året och hoppas att ni även lyssnar vidare nästa år.

GOD JUL!

Musik

• Snow Mountain – Super Mario 64
• Spooks of Halloween Town – Kingdom Hearts
• Bubble Bobble – Jonas Tunander

Vill man lyssna på programmet kan man aningen surfa till Spelklassiker.se eller ladda ner här.

Topp 5 ondingar 2008

Såg att sidan Xbox360Achievements.org har gjort sin egna lista på vilka som varit årets fem värsta skurkar i de spel som släppts under året. Tyckte det var en ganska kul lista, så jag satte mig ner och plitade ner de fem värsta fulingarna som jag anser att vi fått stifta bekantskap med under året.

5. Don Paolo – Professor Layton and the Curious Village

Man får visserligen inte veta så mycket om Professor Laytons ärkerival, men att bara klä ut sig till lagens väktare är ondsint om någonting. Han lyckas dessutom dyka upp i tid och otid för att göra livet surt för den godhjärtade professorn och det är nära på att han lyckas få det sista skrattet.

4. Smoker – Left 4 Dead

Jag vet inte hur många gånger jag svurit över de special infekterade i Left 4 Dead, men Smokern tar nog priset. Med sin enormt långa tunga lyckas han alltid dyka upp när man minst anar det och linda in den personen som går sist. Inte blir det bättre av att ens kamrater snurrar runt och undrar var sjutton man tog vägen, medan ens egna gallskrik ekar över hustaken. Det är nästan så att man vill backa ett antal hundra år i tiden och visa vad man gjorde med folk som ljög förr i tiden!

3. Dr. Challus Mercer – Dead Space

Jo, jag hade nog också blivit lite smått galen om människorna runtomkring mig börjar förvandlas till blodtörstiga monster. Men, som den ateist jag är, har jag svårt att tro att någon som gud skulle kunna hjälpa mig. Inte hjälper det heller att han försöker skicka sin lilla ”vakthund” efter mig, för att få mig på bättre tankar. Den gode doktorn får allt klara sig själv, jag tänker då inte rädda hans skinn samtidigt som jag försöker hitta min flickvän.

2. Mister Burke – Fallout 3

I Fallout 3 bara kryllar det av dårfinkar, dödliga robotar och ondskefulla män/kvinnor. Men den absolut ondaste måste nästan vara Mister Burke. Visst, han arbetar visserligen för en helt annan man, men utan att blinka ber han en annan man att ödelägga ett helt samhälle….. med en atombomb! Gör man inte som han säger så får man lida för det mycket senare dessutom, med ett pris på ens huvud.

1. Gary Smith – Bully: Scholarship Edition

Visst, det är ett gammalt spel i en nyare tappning bara. Men fortfarande är Gary Smith den mest vedervärdiga människa man kan stöta på. Kanske är det inte hans fel att han vänder hela skolan mot stackars Jimmy. Jag menar, han lider ju av paranoia, sociala störningar och ADHD. Men en mer manipulativ jäkel får man verkligen leta efter. Det känns lite taskigt att ha honom högst upp på listan, med tanke på hans sjukdomar. Men samtidigt är det just det som gör honom speciell. Karaktären är verkligen mänsklig.

Så ser min lista ut, hur skulle er bli?

Att få ens tjej att spela tv-spel

Jag vet ärligt talat inte om jag ska skratta, gråta eller göra bägge samtidigt. Jag gick som vanligt in på Gametrailers för att undersöka om det dykt upp något nytt spännande under natten. Där, i deras rullande banner som visar vad som är nytt, så finns det med en länk till en video om ”How to Get Your Girlfriend in to Video Games” från Playboy. Min första tanke var helt klar vad i…..

Jag klickade mig ändå vidare för att faktiskt ta en titt. Det jag fick se var en video där en playboy brud berättade om hur man går tillväga för att få ens flickvän att bli intresserad av tv-spel. Tjejen var såklart storbystad och ”pojkvännen” var så klar en klassisk nörd som var tanig och hade glasögon. Den är så jäkla stereotypisk så det inte är sant och riktigt hemsk i mina ögon. Jag har bara länkat till den ovan, så att ni klickar på egen risk. Tydligen är den sidan fylld av instruktionsvideos till grabbar som inte vet hur man ska handla underkläder till sin flickvän, hur man raggar upp en playmate, hur man ska bete sig på en arbetsintervju osv.

Jag önskar innerligt att jag aldrig hade hittat sidan. Jag skäms att vara kille. Dessutom har de flesta gamertjejer jag stött på varit coola och inte betett sig som våp.