I förra avsnittet av Radio Speltorsk så diskuterar Andreas och Sebastian betygsystem i spelrecensioner. Sebastian avskyr dessa, medan Andreas är lite mer diplomatisk. Bägge håller dock med om att system som endast använder sig av 5 betygsteg är det mest optimala. Jag är faktiskt beredd att hålla med. Detta gäller inte bara i spelrecensioner, utan i alla former av recensioner och undersökningar.
Det finns allt för många sidor och tidningar som kör med en 10-gradig skala eller en 100-gradig skala. På dessa skalar blir det alldeles för många steg och det är svårt att veta skillnaden mellan en 6:a och en 7:a. Ännu värre är det såklart mellan t ex 67 och 68. Vissa sidor försöker motverka detta genom att ha ett antal kategorier som de betygsätter och sedan utefter dessa betyg försöker få fram ett medelvärde. Visst det är väl en fin ide, men det leder ofta till att spelet kanske får för högt eller för lågt betyg, än vad det egentligen förtjänar. ”Men du gör ju likadant själv” kanske någon säger då och åsyftar mina ”Totte Recenserar….”. Ja det gör jag, men om någon tar mina ”Totte Recenserar….” på blodigt allvar så tycker jag nästan synd om den personen, även om det skulle vara lite smickrande.
Som jag sade tidigare är det inte bara recensioner som lider av detta problem. Även undersökningar gör det. Jag har självmant anmält mig till ett antal undersökningsföretag och får således ett par undersökningar skickade till mig i månaden via min email. Dessa undersökningar använder sig gärna av en 7-, 8- eller 10-gradig skala, där det är hopplöst att veta vad man ska välja. Eller ännu värre är det när man har alternativen ”Håller helt med, håller med till viss del, håller lite med, håller delvis med, håller inte med till viss del, håller inte alls med.” Dessa är bara skrattretande. Hur svårt kan det vara att få fram ett system som fungerar och som dessutom är självförklarande. Egentligen borde det räcka med en tvågradig skala. ”Bra eller Dåligt”.
augusti 27, 2008 kl 9:16 f m |
Som hobbyrecensent av film håller jag inte med, även om jag förstår irritationen. Ibland är något bara värt tre och en halv stjärna av 5 möjliga, eller säg en 6:a på en 10-gradig skala. Att ge den mittenbetyg är för snålt och att den en full fyra är för mycket. Tycker att de flesta som har ett system med 4-5 symboler alltid säger saker i stil med ”Den får en fyra, men den är svag.” eller ”Den får en stark tvåa”. Varför snåla?
augusti 27, 2008 kl 3:44 e m |
Fast då försvinner grejen med betyg tycker jag. I sådana fall är det bättre att skippa betygsystem helt och hållet och bara skriva ut vad som är bra och dåligt. Antingen i rena texten eller med en plus och minus stapel.
augusti 28, 2008 kl 6:59 f m |
Betyg kan vara så fruktansvärt individuellt och förlorar sin betydelse helt om man inte är insatt i recensentens tycke och smak eller det system med kriterier som något ska uppfylla för att uppnå ett högt betyg. Det samma gäller omdömen i text. Jag ser inte problemet med symboler/siffror då det get läsaren en snabb överblick. Om läsaren inte ger något en chans eftersom en recensent satt ett medelbetyg, så får de faktiskt skylla sig själva.
augusti 28, 2008 kl 1:18 e m |
Det där medelbetyg kan jag nog hålla med om. Efter ett tag lär man sig dessutom vilka recensenter som har ungefär samma smak som en själv.
september 1, 2008 kl 4:28 e m |
Ja, det är i det sistnämnda fallet so sifferbetygs faktiskt kan ha ett existensberättigande. Efter att ha följt hans karriär i typ tjugo år vet jag att Tobias Bjarneby och jag har kusligt lik spelsmak, så sätter han en siffra på nåt kan jag känna mig hyfsat säker på att jag kommer tycka liknande, utan att behöva läsa texten.
september 2, 2008 kl 8:32 e m |
Jag har faktiskt lite dålig på vilka recensenter som har samma smak som mig. Därför brukar jag kolla upp flera recensioner och litar helt enkelt på att majoriteten har rätt