Representanter från Nintendo, Microsoft, Sony, EA, Activision och American Game Factory hade ett möte angående miljöproblemen som tv-spel faktiskt skapar. Den största boven i dramat är inte helt oväntat plastfodralen som skapar ett otroligt tryck på miljön. Men det finns även ett stort problem i den ström som konsolerna drar när de står på, ÄVEN när ingen spelar på dem. Jag stänger i alla fall av mina konsoler när jag inte spelar på dem, då det både är en ekonomisk kostnad och en kostnad i miljö.
Enligt deras beräkningar skulle en konsol som står på 24/7 i ett år dra lika mycket som två kylskåp. Vilket är förbannat mycket. Ett annat problem är att skivspelarna i konsolerna, i alla fall i PS3:an kan spela både Blu-Ray och DVD, vilket drar dubbelt så mycket ström som en spelare som bara skulle klara det ena gör. Jag tycker faktiskt att detta är ett stort problem som de bör ta tag i.
Bland annat diskuterade de om de skulle gå tillbaka till pappersfodral istället, som skulle vara betydligt mer miljövänligt. Skulle de göra det så skulle dock otroligt många säkert höja rösterna över att fodralen skulle skrynkla sig, se förjävliga ut och att det skulle vara allt för stor risk att skivorna skadas under transporterna. Kom igen! Är det verkligen ett stort problem, om det faktiskt skulle hjälpa miljön? Ännu värre är det ju med dessa ”Speciel Edition” boxar som innehåller upp till tre plastlådor! Det är ju sjukt.
Nej för min del får de gärna gå över till pappkartonger igen. Folk får väl se till att vara lite mer försiktiga med dem och jag tror nog att det skulle gå att ordna säkra transporte för spelen också. Dessutom skulle varje transportlåda få plats med fler spel, vilket skulle dra ner på antalet transporter och mindre lastbilar på vägarna.
Som många vet så studerar jag till Studie- och Yrkesvägledare och går nu in på mitt sista år (Fiiiiiiiiiinally!!). Således kommer jag vara klar till sommaren och ska då förhoppningsvis ut i det riktiga livet för att tjäna lite pengar och vägleda barn, ungdomar, vuxna eller vad det nu blir. Dock är jag väldigt nyfiken på vilka erfarenheter ni har av vägledare? Både bra och dåliga erfarenheter? Jag undrar dessutom om ni själva vet vad en studie- och yrkesvägledare arbetar med och vad ni tycker att de borde arbeta med? Jag finner detta mycket intressant och vill mer än gärna höra era erfarenheter och tankar. Allt för att jag ska kunna göra ett bättre jobb i framtiden.
I förra avsnittet av Radio Speltorsk så diskuterar Andreas och Sebastian betygsystem i spelrecensioner. Sebastian avskyr dessa, medan Andreas är lite mer diplomatisk. Bägge håller dock med om att system som endast använder sig av 5 betygsteg är det mest optimala. Jag är faktiskt beredd att hålla med. Detta gäller inte bara i spelrecensioner, utan i alla former av recensioner och undersökningar.
Det finns allt för många sidor och tidningar som kör med en 10-gradig skala eller en 100-gradig skala. På dessa skalar blir det alldeles för många steg och det är svårt att veta skillnaden mellan en 6:a och en 7:a. Ännu värre är det såklart mellan t ex 67 och 68. Vissa sidor försöker motverka detta genom att ha ett antal kategorier som de betygsätter och sedan utefter dessa betyg försöker få fram ett medelvärde. Visst det är väl en fin ide, men det leder ofta till att spelet kanske får för högt eller för lågt betyg, än vad det egentligen förtjänar. ”Men du gör ju likadant själv” kanske någon säger då och åsyftar mina ”Totte Recenserar….”. Ja det gör jag, men om någon tar mina ”Totte Recenserar….” på blodigt allvar så tycker jag nästan synd om den personen, även om det skulle vara lite smickrande.
Som jag sade tidigare är det inte bara recensioner som lider av detta problem. Även undersökningar gör det. Jag har självmant anmält mig till ett antal undersökningsföretag och får således ett par undersökningar skickade till mig i månaden via min email. Dessa undersökningar använder sig gärna av en 7-, 8- eller 10-gradig skala, där det är hopplöst att veta vad man ska välja. Eller ännu värre är det när man har alternativen ”Håller helt med, håller med till viss del, håller lite med, håller delvis med, håller inte med till viss del, håller inte alls med.” Dessa är bara skrattretande. Hur svårt kan det vara att få fram ett system som fungerar och som dessutom är självförklarande. Egentligen borde det räcka med en tvågradig skala. ”Bra eller Dåligt”.
Efter att läst Vicachus blogginlägg om Super Mario Bros – The Movie, så kände jag ett tvång att se på filmen. Jag har inte sett den sedan den kom ut, dvs 1993, och minns den som redigt kass. Eftersom jag inte hade några större förhoppningar när jag nu, 15 år senare, skulle se om den, så blev jag faktiskt glatt överaskad. Den är ju faktiskt inte så fruktansvärt dålig! Visst, den är väldigt, väldigt löst baserad på Nintendos kära maskotar, men tar man den med en nypa salt så kan man få sig flera goda skratt. Jag gillar även den dystopiska miljön som allting utspelar sig.
Visst, Bob Hoskins och John Leguizamo är kanske inte jättelika de kända bröderna, men Hoskins har i alla fall mustasch. Filmen innehåller även en hel del bra musik, speciellt ”Walk the Dinosaur” som spelas i baren där Mario försöker få tillbaka meteoritbiten.
Visste ni föresten att Roxette gjort filmens offeciella låt?
Hittade den här videon när jag surfade runt och blev då tvungen att kolla in Halo: Interactive Strategy Game lite närmare.
När man tittar på denna video kan det vara lite svårt att urskilja om det är ett dataspel eller inte. Det är det inte. Det är ett brädspel, men där det medföljer en DVD som berättar om spelets regler och som du kan använda för att avgöra strider. Dock går det lika bra att använda tärningar. Hur vet jag allt detta då? Jo på Boardgamegeek finns det en recension av spelet. Intrycket jag får av spelet är att det är snabbt ihopskrapat och att det finns klara brister. Det känns lite som att de ville få till ett enkelt och snabbt actionspel, fast i brädspelsform och misslyckades rejält. Läs recensionen så förstår ni vad jag menar.
Ja otroligt nog börjar jag faktiskt inse att Wii Fit ger resultat. Nja, inte i vikt direkt, där kommer det nog ta ett tag innan det händer grejer. Just nu så hoppar jag upp och ner 1-2 kg. Vilket mest har med vilken tid på dygnet jag tränar. Men efter att tränat ungefär 3o minuter om dagen så har jag faktiskt fått upp flåset.
Låt mig berätta. Jag var ikväll hemma hos en kamrat och spelade brädspel i glada vänners lag. Självfallet förlorade jag, men inte deppade jag för det (eller nått). När jag sen skulle hem så insåg jag och en kamrat att bussen skulle gå när som helst. Så vi slängde på oss skorna och småsprang ut till gatan, där ser vi hur bussen är påväg mot oss och busshållplatsen ligger ca 100-150 meter bort åt andra hållet. Så vi börjar kubba allt vad vi kan, bussen åker förbi oss ungefär halvvägs, men döm till min förvåning när vi faktiskt hinner fram till hållplatsen innan bussen åker vidare. Så efter att vi slängt oss på bussen så väntar jag på att min andnöd ska slå in som den alltid gör. Men konstigt nog känner jag mig nästan oförskämt pigg. Det är knappt att jag faktiskt flåsar. När jag tre minuter stiger av bussen så är jag det faktiskt utan problem. Märk väl att hade det varit mitt vanliga, otränad jag, så hade jag krupit av bussen och knappt kunnat andas. Jag är faktiskt ganska säker på att det är Wii Fit träningen som gett mig denna gåva. En gåva att anstränga mig mer än vanligt, fantastiskt!
Föresten, om det skulle vara någon nu som väger över 150 kg. (vilket är gränsen för Wii Fit, enligt manualen) så finns det nu en video som visar hur du kan lura systemet. Frågan är om det verkligen är bra, samtidigt så borde den ju faktiskt ge samma effekt oavsett hur mycket man väger. Så länge man inte bara leker med balansspelen.
Min flickvän råkade ut för något ganska roligt idag under sin Wii Fit session. Som könsstereotypiska vi är så har vi valt en tränare som passar med vårt egna kön. Dvs jag har en manlig coach och min flickvän har en kvinnlig. Jag skulle visserligen kunna ha en kvinnlig coach, mest för att den är snyggare än den manliga, men efter att lyssnat på hennes otroligt tråkiga röst insåg jag att killen i alla fall låter lite mer engagerad. Nu var det inte det jag skulle berätta.
Nej när Anna skulle träna yoga så stod plötsligt den manliga coachen i bilden och berättade att han skulle vara ställföreträdande under denna yogapose. Så då kommer frågan, vad hände med den kvinnliga? Var hon på toaletten? Hade hon yogapass med någon annan? Försov hon sig? Hur som helst var det mycker roande att Nintendo valt att lägga in en sådan ganska meningslös, men ack så rolig händelse.
Jag har valt att ta steget över till wordpress och skaffa mig en ny blogg. En blogg som jag förhoppningsvis kommer att uppdatera betydligt mer än den äldre. Jag har några ideér till nya bloggserier som ni förhoppningsvis kommer att få ta del av i framtiden. En av dem tänkte jag redan nu ge en liten hint om i form av youtube klippet nedan.
Efter en hård arbetsvecka, är inte jag värd ett glas julmust då? Fast det inte är första advent förren på söndag? 2 days ago
@xboxflickan Den absolut viktigaste frågan du ska ställa dig själv är "Kommer någon att tacka mig för mitt extra arbete?".Agera efter svaret 2 days ago
Publicerat av Gwellmyn 
Publicerat av Gwellmyn 
Publicerat av Gwellmyn 
