Varför ska man lyssna på Spelklassiker Musik?

När jag var ute med Radio Speltorsk gänget och träffade en massa glatt folk så fick jag förfrågan från en mycket klok man. ”Varför ska man lyssna på Spelklassiker Musik?”. Han menade inte som att mitt program var dåligt av någon anledning, han hade till och med aldrig lyssnat på det, så det var mest att han ville ha en motivering. Just då blev jag faktiskt lite tagen på sängen så jag kunde ärligt talat inte ge något vettigt svar, förutom att det är så klart ”Sveriges absolut bästa podcast” *wink, wink*.

Men jag har faktiskt gått och funderat på det ett tag. Varför ska man lyssna på en podcast med tv-spelsmusik, när man ganska lätt kan fylla en MP3-spelare alldeles själv och tralla runt? Låt mig ge dig några anledningar:

1. Du får chansen att höra spelmusik som du själv kanske inte hört tidigare? På det sättet kan du öka din spelmusik samling.
2. Du får chansen att meddela andra lyssnare dina favoriter. Antingen genom att önska låtar eller ställa upp som gäst DJ.
3. Du får veta lite nördig kuriosa om spelen, musikskaparna eller låtarna. Jag försöker i alla fall slänga med lite rolig fakta i varje program.
4. Det kan vara ganska skönt att låta någon annan sätta samman ett gäng låtar varje vecka. Låt dig avnjuta och överraskas varje vecka.

Har ni andra några fler anledningar så får ni jättegärna delge mig dessa. Jag är bara glad att det finns människor som gillar att lyssna på mitt tjôt varje vecka.

5 låtar som fattas i RB/GH

Nu var det bra längesedan jag skrev i min privata blogg och kanske är det lika bra att jag inser att mina inlägg kommer vara ganska sporadiska. Bättre än att jag gång på gång proklamerar att jag ska försöka uppdatera bloggen mer frekvent.

Denna gång har jag funderat litegrann på vilka låtar som jag tycker fattas i Rock Band och Guitar Hero spelen. Jag införskaffade dessa spel ganska sent, då jag tyckt att musikpaketen har varit lite väl saftiga i pris. Men då Gamestop för ett tag sedan hade en bra deal där man kunde införskaffa Rock Band instrumenten för en hyffsat billig peng så slog jag till.

Efter att botaniserat ett tag bland låtar till diverse musikspel så finns det fortfarande några låtar som jag mer än gärna skulle vilja rocka loss till framför min TV. Det kan vara så att dessa fem låtar redan finns att ladda ner och jag bara missat det. Oavsett vilket tycker jag även att det skulle vara kul att höra vilka låtar som ni gärna skulle vilja se i Rock Band eller Guitar Hero.

Lost Prophets – Rooftops

Smash Mouth - All Star

Smash Mouth – Pacific Coast Party

3 Doors Down – Here Without You

Earth, Wind and Fire – September

Bobfresco – spelmusik

När jag letar runt efter musik till Spelklassiker Musik avsnitten hittar jag ofta lite olika musikstycken eller videosnuttar som jag blir imponerade av. Det finns en kille som kallar sig för Bobfresco som spelat in kända spellåtar och diverse andra låtar. Han spelar alla instrumenten själva och lägger sedan ihop dessa till fantastiska musikstycken.

Min favorit är nog Monkey Island Lookut Theme.

Jag vet, det är inte direkt unikt. Men alltid roligt att kolla/lyssna på.

Min 10 topp lista

Xboxflickan har utmanat spelvärlden(?) att lista sina topp tio favoritspel. Inte en direkt lätt uppgift, men jag antar att det bara är att kavla upp ärmarna och göra ett försök. Detta är som jag känner för stunden och kan mycket väl kommas att ändras från dag till dag. 

1. Mass Effect
För att det är en sådan perfekt uppbyggd värld

2. Fallout 3
För postapokalyps är bland det coolaste som finns

3. The Legend of Zelda: Majoras Mask
För att det är ett perfekt exempel på roliga sidouppdrag

4. Bully
För att det är en briljant ide

5. Professor Layton and the Curious Village
För att det är det perfekta pusselspelet

6. GUN
För att det finns alldeles för få westernspel

7. Harvest Moon
För att det var kärlek vid första ögonkastet

8. Eternal Darkness: Sanitys Requiem
För att det fångar verkligen atmosfären av H.P Lovecraft

9. The Secret of Monkey Island 2
För att det är en av världens bästa uppföljare

10. Super Mario Bros 2 (Europeiska)
För att jag har klarat det mer än 40 gånger

TV-spelsmaskerad

Efter mycket slit och släp var det äntligen dags för den mytomspunna maskeraden med temat data- och tv-spel. Jag och Anna vågade inte riktigt åka dit i våra dräkter, eftersom vi skulle se ut som två gigantiska bäbisar/eskimåer och ville gärna slippa alla gliringar av överfulla tonåringar (och vuxna för den delen också). Här kommer i alla fall de utlovade bilderna.

Drop and give me ten! You maggot!

Jag var aldrig ett stort fan av FPS-spel innan jag spelade Call of Duty 3. Visst, några omgångar Team Fortress, Doom och Quake hade det blivit innan dess, men genom Call of Duty 3 blev jag verkligen fast. Det var i samband med mitt 360 inköp som jag även införskaffade spelet och åtskilliga dagar/kvällar/nätter gick åt att spöa små fjortisar från amerika, irriterande babblande fransmän och näsvisa britter.

I och med detta blev jag riktigt sugen på att skaffa Battlefield 1943 när det väl utannonserades. Föga visste jag att dessa två serier, Call of Duty och Battlefield, faktiskt skiljer sig åt ganska mycket. Specielt i kontrollerna. Igår satte jag mig ner med Battlefield 1943 för första gången och jag blev genast förvånad över hur illa kontrollen är inställd. Inte ospelbar, men ganska obekvämt. Det går inte heller att ställa om till det sätt som jag vill. Jag kanske ska börja med att poängtera att jag laddat ner spelet till PS3. Jag blev väldigt förvånad över att man skjuter med R1 knappen och byter vapen med R2. När det i mina ögon hade varit bättre tvärtom. Det går att ställa in så att man skjuter med L2 och laddar om med L1, men det även det blir fel i mitt huvud.

När vi ändå är inne på detta blir jag inte klok på att styra flygplanen. Man använder en analog spak (höger eller vänster, väljer du själv) för att styra planet upp och ner, och rolla. Medan du med den andra svänger höger och vänster. För mig blir det en enda röra i huvudet, vilket alltid slutar med att jag börjar rolla när jag ska svänga och svänga när jag ska rolla. Mitt i allt detta måste jag dessutom se till att hålla planet i luften och skjuta ner fiender. Nej tack, jag håller mig nog nere på marken.

Jag misstänker visserligen att det kommer bli betydligt bättre när jag får träna mer. Men det är svårt att bortse från dessa irritationsmoment. Är det samma kontroller på 360 versionen tro?

Uncharted – Ett matiné äventyr

Har klara Uncharted. Tog mig sammanlagt 7 timmar, vilket faktiskt kändes helt lagomt. Jag gillar det skarpt, även om jag tycker att det var lite väl många strider som tyvärr gjorde att spelet tappade fart. Det fanns 3-4 ställen där det kom alldeles för många fiender gång, på gång vilket gjorde att jag satte mig bakom skydd och plockade dem en efter en.

Förutom det så gillade jag upplägget. Det var en halvcorny historia som passade riktigt bra och röstskådespelarna gjorde verkligen ett bra jobb. Kontrollen funkade bra också och de gånger jag dog kunde jag inte direkt skylla på något annat än min egna klumpighet. Förutom möjligtvis i slutstriden där jag faktiskt tryckte på rätt knappar, jo det gjorde jag visst!

Det fanns även delar där jag tyckte det var riktigt läskigt. Ska inte avslöja för mycket, men de delarna påminde ganska mycket om filmen The Descent. Jag hade dock gärna sett delar där man kunde få vandra omkring och känna på spänningen, istället för att kastas in i en strid stup i ett.

*Spoiler varning!*

Bland annat finns det en tysk u-båt som man finner ganska tidigt i spelet mitt ute i djungeln. Stämningen när man går omkring i u-båten och bara tittar är riktigt häftig och det hade varit kul med fler sådana scener. Specielt om de hade lagt in några fler pussel i dessa moment.

Jag ser framemot uppföljaren, även om det ryktas att den kommer vara ännu mer actionbetonad än första spelet. Hoppas bara att de lyckas behålla balansen mellan humorn och äventyrskänslan i själa berättardelen.

WOW – Nötter eller oskyldiga offer?

Det är spännande att se att mitt snart ett år gamla inlägg om WOW fortfarande drar till sig uppmärksamhet och kommentarer. Ofta är det personer som försöker gnälla tillbaka och säga att min text är idiotisk. Gärna med flera felstavningar eller skrivet på ett sådant sätt att man kan tro att det är en femåring som har skrivit kommentaren. Alternativt kan det vara en vuxen person som är så pass fast i wow-träsket att han/hon inte varit i skolan sedan många år tillbaka.

Hur som helst vill jag förtydliga att texten självfallet var skriven med lite ironi i blodet. Dock kan man inte komma ifrån att det är otroligt många människor som inte verkar kunna veta var gränsen går för sunt spelande. Det är dessutom intressant att av de vänner jag har som har slutat att spela wow så har nästan samtliga sagt ”vet du hur många timmar jag slösat bort på spelet?”. Märk väl ordet ”slösat bort”. Någon har visserligen lagt till att de hade kul när de spelade, men de flesta verkar ärligt talat sett sitt spelande som något meningslöst. Jag har till och med vänner som hellre hade lagt ner tiden på andra spel.

Efter att läst denna humoristiska artikel och dessutom läst kommentarerna till den samma så har jag börjat förstå varför folk blir fast i spelet. Precis som jag skrev i mitt äldre inlägg är det många som testar spelet gratis de 10 första dagarna. När man sedan betalat för en månad vill man självfallet använda upp denna månad, du har ju ändå betalat för den. Du känner helt enkelt ett tvång att spela. Efter tag börjar du lära känna nya människor, och det är ju fint. Dock betyder det att du behöver stanna kvar i världen för att fortsätta hålla kontakten med dessa personer, för att hålla kontakt över e-mail eller telefon vore ju galenskap! Dessutom blir det fruktansvärt jobbigt att försöka hålla samma level som alla andra om du spelar mindre än dem. Det blir helt enkelt så att ni pushar varandra att fortsätta. Sen kommer dagen när du går med i ett guild. Plötsligt har du förpliktelser till ditt guild som kräver att du är med i de kommande raiderna som pågår helst 24/7. Du faller för grupptrycket helt enkelt.

Så vad är då svaret på det hela. Som de säger i de gamla tecknade 80-tals serierna. ”Learn to say no to drugs!”.

(Jo jag förstår också att folk tycker det är kul att spela och självfallet ska de i sådana fall få göra det, och många kan nog spela med måtta helt klart. Jag tycker bara fenomenet är väldigt intressant och hur wow-spelare nästan alltid ska sparka bakut och hålla försvarstal så fort deras hobby kommer på tals.)

Bandet av bröder

Hade lite tråkigt nu på kvällskvisten, så jag passade på och laddade ner Band of Brothers. Andra världskriget serien av Spielberg. Även fast jag räknar med att den kommer vara rejält patriotisk som nästan all amerikansk producerat material om perioden är, så är jag ändå nyfiken på den. Den har ändå fått mycket gott omdöme världen över.

Första avsnittet var bra. Jag har dock lite svårt att ta David Schwimmer på allvar i rollen som tuff kapten. Jag ser bara halvmesiga Ross framför mig hela tiden. Resten av karaktärerna fick tyvärr inte så mycket utrymme i detta första avsnitt, men jag hoppas att det ändrar sig när man kommer en bit in i serien. Man fick även skymt av Simon Pegg i en liten roll. Hoppas verkligen att han får mer utrymme då han ändå brukar vara ganska intressant. Av det jag kan se på IMDB så verkar han dock endast vara med i två avsnitt.

Jag faller ganska lätt för filmer och serier som handlar om andra världskriget. Det finns något vackert i det där otroligt hemska som skedde under några under 30- och 40-talet. Ska bli intressant och se vad som väntar efter ett par avsnitt. Hoppas bara att jag inte tröttnar som jag gjorde med Into the West.

Indiespel – What’s the deal?

Har roat mig idag med att ladda ner indiespel från Xbox Live och Playstation Network. Jag hade faktiskt ingen aning om att vi i Europa numera har tillgång till Community spelen på Xbox? Det har verkligen smygit sig in, annars brukar Microsoft vara ganska duktig på att slå på den stora trumman när det gäller dess uppdateringar. Jag förstår dock inte vissa människors stora fascination av dessa spel. Otroligt mycket är rena skräpet och ibland räcker det med att titta på namnet på spelet för att man ska inse att det inte lagts ner specielt mycket tid på spelet. Här är i alla fall fyra spel som jag testat under dagen.

Light’s End – Xbox 360
Ett RPG som handlar om en liten flicka som är sur på sin far och vill ut i stora världen för att äventyra, typ. Hon ingår en pakt med andra flickor i byn för att starta en häxritual. Själva grafiken är faktiskt gräslig, även i indiemått. Det som spelskaparna istället lagt ner energi på är själva musiken som helt klart skulle kunna komma från ett mer etablerat RPG spel. Det som gör det lite specielt är dessutom att man genom en enkel knapptryckning förflyttar sig över till nästan vilken annan karaktär som helst. Så jag antar att det finns en tanke att man ska kunna äventyra med ganska många olika karaktärer.

In the Pit – Xbox 360
Har nog flera hört talas om. Ett spel som endast utnyttjar ljudet. Man spelar ett monster som befinner sig i botten av ett mörkt hål och ska äta upp de stackare som slängs ner till en. Bilden är helt svar, så det gäller att använda sig av ljudet för att orientera sig fram till de värnlösa offren. Det var kul att testa i alla fall, men något säger mig att det blir ganska tradigt efter ett tag.

Pixeljunk Eden – PSN
Massor av människor som jag känner har pratat sig varma om det här spelet. Varför då är min fråga? Inte var det specielt kul. Det man gör är att skutta runt med en liten fånig figur på en massa växter och försöker fånga sporer. Genom dessa sporer kan man få fram fler växter och på så sätt klättra högre upp i ”världen” för att få tag i några ljusklot. Jag orkade med en bana, sen stängde jag av.

Trash Panic – PSN
Ett riktigt roligt pusselspel. Du har en gigantisk soptunna framför dig som du ska fylla med en massa skräp som kommer åkandes på en linbana. Det gäller att lägga prylarna på rätt sätt så att du får i så mycket som möjligt. Tunga saker kan dessutom krossa lättare saker och ibland dyker det upp en brinnande sticka som kan fjutta eld på brännbara saker som t. ex tunnor, gunghästar och nallebjörnar. Riktigt klurigt. Tyvärr får man inte spela så långt på demo versionen, men spelet kostar inte mer än 45 kronor, så det är troligtvis värt pengarna. Själv är jag för snål just nu för att göra ett inköp.